specious

Jag befinner mig sedan en tid tillbaka i en stad med stor invandring och för ca ett år sedan tog vi emot väldigt många föräldrar lösa barn som skulle placeras ut i skolor och däromkring diskuterades det också i kommunen om att de rika stadsdelarnas barn skulle tilldelas varsin laptop i skolan. Det var för många upprörande så tänkte då försöka få mer kunskap kring utbildningen i Sverig. Aldrig intresserat mig tidigare men detta var faktiskt upprörande. Vi sjunker i statistiken, strävansmålen uppfylls inte, elevantalet ökar medans lärarantalet minskar. Det är helt enkelt inte lika attraktivt att bli lärare längre och det är förståeligt. Dom får ta emot mycket kritik. Kritik dem inte är förtjänta av då det är högre satta människor som tar besluten.  Ser inte någon annan lösning än den dem gjort men finner det ändå otroligt att högskolepoängen sänks i takt med att bristen ökar. Många saknar den pedagogiska förmåga som ens krävs för att nå fram till barnen. Jobbar själv med barn med etnicitetisk mångfald. Väldigt roligt och lärorikt men dessa barn har tur då dem kom hit med sin familj i väldigt ung ålder. De större barnen vi tar emot har inte den turen. Dom placeras automatiskt i de mest ekonomiskt beroende områdena och skolorna där vi inte har möjlighet att erbjuda dem den utbildningen alla barn är förtjänta av. Det är dock inte bara dem som drabbas utan också de redan studerande barnen och lärarna. Dom blir otillräckliga och barnen med tillräcklig kunskap får inte den hjälp dem behöver för att nå sin fulla potential. Jag är väldigt nöjd med att vi välkomnar våra medmänniskor hit men lite besvärad av att vi gör det i så stora antal på en och samma gång. I denna stad finns ett område som tillhör ett bland de värsta i landet. Där härjar många arga och ledsna invandrar ungdomar i utanförskap. Boendet och skolan är inte mycket att ha. Vi har inte haft möjligheten att ge dem alla vad som krävs för att lyckas i skolan och bli självförsörjande så den brottsliga vägen har blivit den sista. Droghandel, rån och hatbrott mot dem som lyckats ta sig ifrån misären är resultatet men man kan inte annat än att förstå dem. Det är i detta jag blir så arg över iden att ens investera pengar i stadsdelar som redan har en stabil ekonomi.

Pengarna borde investeras i de ekonomiskt behövande stadsdelarna där barnen från start saknar studiematerial och de kommande barnen inte erbjuds det som behövs för att komma ikapp. För nog allt placeras dem där pengar saknas. Tänk om dessa barn istället skulle erbjudas en tolk de första tre månaderna. Detta skulle lindra kulturkrocken i skolmiljön och dem skulle ges förståelse och trygghet.  När denne skapats skulle en obligatorisk lektion införas och under denna får endast det svenska språket talas, där skall finnas en lärare med kunskap i tecken och bild samt ett fåtal svensktalande elever. Varför? För att barn förstår varandra på ett sätt vuxna inte kan. När språket är lärt kan läraren lägga samma mängd tid på alla elever.

Säger inte att denna teori skulle vara hållbar i praktiken men anser att den är värd att testa.

Sist men inte minst undrar jag om det är rättvist att ens överväga att ge barnen till höginkomsttagande föräldrar bättre studiehjälpmedel än till dem med låginkomsttagande föräldrar?

Jag förstår att skatten ibland måste baseras på inkomsten för att saker skall kunna hållas öppna och fungera men ett barn står inte ansvarig för föräldrarnas inkomst och bör därför inte heller behandlas därefter.  Om du har möjlighet och vill sätta ditt barn i en privatskola förstår nog alla varför, självklart vill man ge sitt barn det bästa, men man kan inte förhålla sig på detta sätt mot den allmänna skolan.

Vi lär ut att alla är lika mycket värda och att vi lever i ett klassfritt samhälle men uppenbart för mig är det inte så. Uppenbart för barnen är det inte heller så när vuxna människor offentligt inför dem diskuterar kring hur vida de ”rika” barnen skall få laptops eller ej. Förtjänar inte jag som ”fattig” samma saker som de ”rika” barnen? Tror ni inte denna tanken väcks i deras huvud?