specious

Har liksom många andra observerat att människan är snabb med att försvara överviktiga människor så fort ord som mullig, tjock och fet yttras. Det är fy skam. Framför allt om orden kommer ifrån någon som strävar efter att nå eller redan har nått samhällets kroppsideal. Men har ni inte liksom mig observerat att både de normalviktiga och underviktiga blir minst lika kritiserande men utan försvar. Att de många gånger blir kallade taniga, veka och svaga?

Att alla dessa sex orden används i negativ betoning men att de tre sista riktade till den slanka och smala inte är klassade som elaka? Det har jag och det är inte okej för dem kan verka minst lika sårande.

Att bli kallad tanig gör nämligen mig stött likt någon med övervikt blir stött av att bli kallad mullig. De facto är att jag har liksom många andra, en minoritetsgrupp man sällan tänker på, har sökt hjälp för att gå upp i vikt. 10 kilo senare visar vågen nu 58-60 och jag är enligt läkare samt BMI klassad som normalviktig men trots detta gör den slanka kroppstypen att jag ännu måste inta försvarsställning. Framför allt gentemot dem som är kurvigare. 

"Du behöver inte träna. Ska du inte ha fika? Äsch, ta en kaka. Ta lite extra grädde, du behöver lite fett. Varför tar du inte pommes till hamburgaren? Du behöver inte banta."

Min respons är. Alla behöver någon form av träning. Kroppen skapar många må bra hormoner som ger energi, lindrar stress, förbättrar sömnen och ökar välbefinnandet överlag. Det är ren vetenskap. Nej, jag behöver verkligen inte banta men det innebär inte heller att jag dagligen måste frossa i sötsaker och snabbmat. Jag tackar nej till detta eftersom att jag inom loppet av 20 min blir trött och nedstämd. Varken socker eller fett påverkar just mitt mentala och fysiska måendet på ett bra sätt så jag spar frosserit tills Lördagar då jag har möjlighet att ta en power-nap.

Det uttalande som påverkar allra mest är dock den ironiska kommentaren: Åh, vad det måste vara jobbigt att kunna bibehålla sin vikt och gå ner ytterligare om man önskar.

Ja, ibland är det jobbig. Tidigare hade jag en ohälsosam relation till mat men idag är mat något jag verkligen älskar. Jag äter 6-7 gånger även de dagar aptiten inte är lika hög. Självklart känns det bra att jag har snabb förbränning men jag har också IBS vilket gör att jag haft problem med magen i otroligt många år. Den där rulltårtebiten med sötad grädde hade jag alltså egentligen gärna ätit, men jag vill inte riskera att bli ledsen eller, bryt inte ihop nu, bajsa på mig idag. Jag får på riktigt ibland säga de exakta orden!

Responsen jag egentligen vill ge är : Åh vad det måste vara jobbigt för dig att kunna nå din personliga idealvikt genom att lägga om din kosthållning. Men det passar inte för jag vet inte varför du är kurvig. Du vill, det är en genetisk eller social ärftlighet, medicinering, ovälmående eller så är du helt enkelt bara kurvig, Oavsett orsak tänker jag inte så länge du inte önskar tala, be om råd eller tips kring kost och träning yttra mig. Och jag önskar detsamma av dig.

Det är dags att runda av nu. Försök se förbi storleken på människans kläder. Man går inte ner i vikt av att höra tjockis. Man går inte upp i vikt av att höra anorektiker. Det hjälper inte att motarbeta samhällets ideal, det vi måste göra är att bygga upp vårt eget samt varandras självförtroende, med ett starkt sådant blir vi nämligen inspirerade och motiverade att skapa ett nytt ideal. Ett hälsosamt sådant. Vi är samhället!