Isbjörnen.
Igår satt jag och kryssade när en isbjörn dök upp på en bild och plötsligt började tårarna strömma nerför kinden. Bilden tog mig tillbaka till ett program där man fick följa en isbjörn från början till slut. Det var en helt underbar resa fram tills dess att han inte längre fann någon föda. Jag vet inte vart han befann sig men sakta men säkert fanns där inget att leva av. Han blev smal och svag och lyckades inte ta någon säl inåt land då de tillsammans var starkare. I hans desperata jakt efter föda lämnade han den stabila isen intill fastlandet och begav sig ut ut mot vattnet. Den blev emellertid svagare och snart föll han igenom varpå den splittrade sig till små bitar. Han simmade utåt men vände sedan och skulle försöka ta sig upp på isen igen men den var töande och gick hela tiden sönder och framför ögat på människan efter att ha kämpat en väldigt lång stund drunknade han. Isbjörnen är en otroligt bra simmare och kan ta sig långt ifrån land men pga svält hade han inte orken att fortsätta. Hade isen inte vart svag hade han kanske inte behövt ta sig så långt ut och kanske han hade kunnat ta sig upp med ett byte. Mitt djurälskande hjärta brast men mitt samvete är inte rent. Jag bidrog till hans död. Fy farao.
Jag vädjar till er alla, inte bara för isbjörnens skull, utan också din egen och medmänniskans, gör det lilla ni kan för att minska växthuseffekten.
Sopsortera, åk buss, ta kortare duschar, släck lampor och köp i största möjliga mån produkter som tillverkats i landet där du bor.
Om ekonomin tillåter har man också möjlighet att bli isbjörnsfadder.
Länken nedan leder er vidare.
